Så här kan jag inte skriva, vad ska mormor säga??
Finns det någon som skriver och drömmer om att bli utgiven som inte våndas över vad mormor ska tycka om sexscenerna, undrar om kollegan kommer känna igen sig i den sura karaktären som alltid avbryter, eller vad alla släktingar kommer säga om din nakna självbiografi. Nej, förmodligen inte. Det här liksom till. Jag vet att jag ofta tänker på det.
Andras reaktioner
Tanken på andras reaktioner är ju jobbig som fasen och gör ofta att vi hejdar oss. Att vi censurerar oss. Tanken kommer som ett pistolskott där vi sitter vid skrivbordet; nej stopp och belägg, det där kan jag verkligen inte skriva! och så trycker vi ner delete-knappen.
Självcensur. Kanske författarens värsta fiende.
Stanna i din skrivbubbla
Jag tänker på skrivprocessen som en bubbla som ingen annan än du själv är i. Och kanske din skrivpedagog eller någon annan klok och välvillig läsare. (Men vi gör klokt i att inte välja för många läsare, och särskilt inte för tidigt. Helst bara en, det blir lätt överväldigande att ta in för många åsikter. Ofta handlar åsikterna mer om läsaren än om texten.) Så länge du sitter vid ditt skrivbord vid din dator, ligger i din säng med ditt anteckningsblock, hänger över cafébordet och din laptop, står i tvättstugan och skriver i mobilens anteckningar, så är det bara du och din text som umgås. Inga andra.
Detta gäller ända fram till den dagen då tryckeriet lägger ditt manus i pressarna. Tills dess kan du skriva vad som helst. Vad som helst.
Vänta med att redigera
I slutet av skrivprocessen kan du redigera och kanske stryka de vassaste formuleringarna om din mormor. Eller inte. Litteraturen finns inte till för att ta hänsyn. Litteraturens uppgift är bland många saker just att utforska. Men kanske man som människa ska vara varsam?
Svaret på den frågan vet bara du, Poängen är att du inte ska besvara den för tidigt. Vänta med det tills du skrivit ur dig allt. Och skrivit om manuset i några versioner till. Censurera inte dig själv under den fas då det ändå inte är någon annan berörd part som läser än du själv.
Låt skrivprocessen ha sin djärva gång, än så länge är det bara du som läser.